Asså bloggen, jag har tänkt mycket på hur jag ska börja detta inlägget, för jag vill att de ska låta så fint som möjligt..
Igår  hade jag nog ett av dom mest perfekta stunder i mitt liv, jag och sebastian bestämde oss vid kvart över tio att cykla någonstans, först tänkte vi på stråvalla strand, men den vägen dit är alldeles kolsvart, så vi cykla ner till torstensvik istället. vi tog cyklarna enda fram till bryggan och satte oss där på en bänk, havet lyste svart/lila av husen som lös på de. sjukt fint var de, och endast ett fåtal stjärnor hade letat sig fram på himlen och lös. vi satt och lyssnade när vågorna skavlpade mot stenarna, och på när en fyr (väldigt långt bort) spred sitt ljus. vi satt på stranden i någon timme och mös. jag kröp in i sebastians famn och de va helt underbart! de va längesen jag hade en mysigare kväll!
Snart tretton månader, och jag blir allt mer övertygad om att de alltid kommer vara vi!


(mobba inte min känsliga sida den här morgonen, felvecka!)